Ortopedisk Medicin (OMI) ad modum J. Cyriax

Diagnostisering och ickeoperativ behandling av rörelseapparatens mjukdelar:

Muskler,  - muskelbristningar, överbelastning både i akut och kroniskt stadium
Senor, ligament, - skadade ligament eller senor, akut eller kroniska, som tennisarmbåge, fotledsstukningar, knäskador.
Leder, ledkapslar - broskskador, "frusen skuldra", artroser, div. artriter.
Slemsäckarsinflammatiner - "Trochanterit" eller "piriformissyndrom" som egentligen är missförstådda symptom från ex. slemsäcksinflammation från sätesmusklerna eller en utstrålande ryggsmärta.
..samt olika sorters skador i
Nacke, Bröstrygg och Ländrygg.
-Huggsmärtor eller långvariga smärttillstånd i nacken/ryggen, akuta/kroniska smärttillstånd, buktande disk, utstrålningssmärtor/rotsmärtor, fasettledsartros etc,

Ortopedisk medicin utvecklades av den engelska ortopedkirurgen James Cyriax på 1930-talet för komma åt problem som inte kunde lösas kirurgiskt.

I metoden ingår förutom en mycket noggrann undersökningsmetodik, och tydliga diagnoser även behandlingar, ex. för att förebygga eller bryta upp ihopväxt ärrvävnad sk. adheranser, återställa en buktande disk samt återupprätta ryggens naturliga rörlighet, reponera ett subluxerat ben i ex. en handled eller fotled eller att manipulera bort en sk. "fri kropp" i en led, behandla inflammationer etc.

Ortopedisk medicin arbetar med metoder som:
Tvära friktioner
Manipulationer
Mobiliseringar.
Excentrisk träning
Kortisoninjektioner - av leg. läkare med OMI kompetens. Vi hänvisar till sådan kompetens vid behov.

P.g.a Ortopedmedicinsens verktyg för att hitta och behandla inflammationer fungerar OMI mycket bra tillsammans med den starkt antiinflammatoriska Laser-behandlingen. Detta gör att man kan prova laser-behandling först innan man ger sig i kast med en kortisoninjektion.

Saxat från http://www.ominorden.com/ "James Cyriax noterade att ett stort antal patienter som kom till kliniken inte kunde ges adekvat behandling. De hade alla smärtor och nedsatt funktion i rörelseapparaten, men eftersom röntgen inte visade något så kunde ingen diagnos ställas och följaktligen blev behandlingen enbart i lindrande syfte. Utan diagnos blev läkarnas och sjukgymnasternas behandling oftast ospecifik av karaktären ”värme-massage-träning” utan påtaglig effekt och patienterna fortsatte ha sina handikappande smärtor. Han insåg att röntgen inte kunde leda till en adekvat diagnos på dessa patienter och att en systematisk undersökningsteknik istället borde användas för att leda fram till diagnos och riktad behandling. Dr. Cyriax gjorde denna försummade del inom medicinen till sitt livs mål och utvecklade under 30- och 40- talet en teknik som beskriver en metodisk analys av patientens symtombild samt klinisk undersökning som leder fram till en specifik diagnos baserad på kliniska bilder som underlag för en effektiv behandling av de flesta mjukdelsskador i rörelseapparaten."

Robin McKenzie, som är upphovsman till Mckenzie-metoden, gick faktiskt som elev hos James Cyriax, men upptäckte andra aspekter i diagnostik och behandling och utvecklade därför sin egen metod. Båda delar samma grund och fungerar därför oerhört bra tillsammans.

Röntgen, MR och CT
Något avslutande om röntgen, magnetkamera (MRI) och datortomografi (DT eller CT).
Vi tycks alla ha en lite för stor tilltro till dessa undersökningsformer och vill oftast ha ex. en MR-undersökning i första skedet vid ett problem. Inom ortopedisk medicin försöker man lyfta fram undersökningen i första rummet och röntgen/MR/CT som sedan får bekräfta fynden. Bl.a. därför att med ålder uppkommer alltid avvikelser på en radiologisk undersökningen. ex. 50% av alla 45-åringar har degenerade menisker i knäna och artroser i ryggen men de allra flesta har varsig vetskap om det eller problem från dem. En radiologisk undersökning skulle då hitta en tänkbart anledning till smärtan och föreslå en behandling som kanske inte alls är adekvat, man har litat på vad kameran säger.
Röntgen tas alltid om det finns misstanke om fraktur, framförallt hos yngre och äldre personer, men i övrigt rekommenderar man inom OMI att man gör en noggrann undersökning före ev radiologi och sedan om det fortfarande är aktuellt med sådan, låta den bekräfta undersökningen, och då med specifika frågor till radiologen.
 

	Falsk positiv - man ser fynd men det finns inga symptom på just de fynden	Falsk negativ - man ser inga fynd men det finns tydliga symptom.
CT/DT	ca 15% Falsk positiv	35-37% falsk negativ
MR	12-13% Falsk positiv	32-35% falsk negativ

Alltså förlita dig inte på en radiologisk undersökning utan en föregående klinisk undersökning,
men rätt använd kan de styrka och klargöra en diagnos.

Knäundersökning

Behandling ligamentskada insida knä

Behandling av ligamentskada